Provåret 2017, även Bosse blir dubbelchampion

Fältprov: Ervalla 24/9

Inför säsongens två stora mål, Riksprov och Fullbruksprovet tyckte jag att det var lämpligt att släppa Bosse på ett fältprov som träning. Han var ju visserligen redan Jaktchampion med hjälp av sin 1:a på Fullbruksprovet från året innan men den kunde ju heller inte skada att ha två 1:a pris i ekl på fält också.

Ibland går det som man planerat och vi åkte hem som "äkta" Jaktchampions med två ettor på fält ekl.

I och med detta så är även Bosse dubbelchampion (Berra sedan tidigare), inte så illa att två av tre valpar blir det kan man tycka!


Riksprovet 2017: Gotland
Om vi börjar med Berra: Det är hund tillsammans med förare som går fältprov och denna gång fick Jim ett tråkigt samtal strax innan första släpp och kände efter ett tag att han inte kunde motivera sig att genomföra provet. Hundar är viktiga men det finns saker i livet som går före.

Bosse:
Vi hade en  lyckad dag på fältet bland Gotlands mer eller mindre helt vilda stam av rapphöns och fasan. Bosse visade upp sig från sin bästa sida vad gäller söket och vi lyckades hitta ett par rapphöns efter halva släpptiden ungefär. Fågelarbetet gick bra och nu startade jakten på fågeltagning nummer två. Tyvärr lyckades vi inte få fast någon mer fågel även om det var nära.

Dag två var det dags för släpspåret för Bosse. Jag gick upp tidigt och gjorde ett släpspår med medhavd gås, inga problem alls så det var med starkt självförtroende vi åkte ut till provplatsen. Samtidigt kände jag på mig att vi låg hyfsat bra till efter fältdelen så lite nervös var jag allt.

Fram till domaren, av med kopplet och "sök apport !". Bosse drar iväg men vänder efter 50 meter och kommer tillbaka till mig. Vill inte mer.
Tror aldrig jag blivit så besviken i provsammanhang, kan fortfarande inte fatta vad som hände, speciellt inte eftersom vi drog ett spår till en halvtimme senare och då apporterade Bosse utan problem. Något i situationen fick honom och vägra trots att han gjort samma apport rätt många gånger tidigare. Vad vet jag inte.  Har funderat mycket på det i efterhand och det jag hör från "di kloke" är att Bosse var trött mentalt och att jag absolut inte skulle ha "tjytränat" timmarna innan. Det kan stämma men å andra sidan brukar vi ju köra en 5-6 långa apporter med gås när vi tränar och jag har inte märkt att han blivit trött under träning.
Hursomhelst, både jag med Bosse och Jim med Berra fick åka hem till fastlandet med varsin underkänd hund.

p.s Bosse fick en 7:a på fältdelen med en fågeltagning.


Fullbruksprovet 2017: Skåne

100-årsjubileum, Bosse med ett 1:a pris från 2016 i bagaget, bättre än så blir det inte tänkte jag i bilen på väg ner till Mörrum/Svängsta.

Allt började bra med den långa apporten, bra sök och Bosse hittade fasanen ganska snabbt  och apporterade som han skulle: Flera av de riktigt duktiga hundarna åkte ut direkt på detta moment så det kändes som man hade passerat ett nålsöga.

Nästa moment: Lång apport med räv. Bosse sticker i väg men kommer tillbaka tom, skickar iväg honom igen men samma sak. Punkt slut

Här har man åkt 70 mil med en hund som har ett 1:a pris sedan tidigare och fått rejält med apportträning under sommaren och så gör han så här.

En observation från min sidan är att Bosse inte riktigt svarat på träning som jag tänkt mig, jag gillar att träna hund själv och sommaren på Öland gav mig både tid och bra förutsättningar att göra det. Frågan är bara om det gynnade Bosse. Tror ett av mina misstag har varit att jag upprepat samma moment för många gånger för att jag vill slipa på detaljer. Bosse har nog tyckt det varit roligt men tappat koncentrationen i takt med att han gjort samma sak upprepade gånger. Samtidigt har jag stått och gormat åt honom gällande simsätt och detaljer i avlämningen som kan ha blivit otydliga för Bosse i det stora hela och gjort honom lite osäker inför uppgiften som ändå är att simma/springa ut och hämta det fallna viltet.
Känslan jag har är att både Riksprov och Fullbruksprovet gått mycket bättre om jag mer eller mindre hade struntat i att träna Bosse sommaren innan och litat på att han klarade av momenten ändå. Ännu bättre hade nog varit att bara träna just den detalj jag ville fila på och inte kört hela momentet.

Rippremiären 2017

Inför denna säsong hade vi matats med den ena negativa inventeringsrapporten efter den andra så förväntningarna låg väl inte på topp direkt när vi satte oss i bilen och satte kosan norrut.

Väl på plats visade sig fågeltillgången vara OK, absolut inte något toppår men ingen katastrof heller. I stället spelade vädret roll, de två första dagarna med solsken och så gott som vindstilla gav oss ett fjäll som verkade vara nästan fågeltomt. Avslutande tre med mulet, småregn och bra vind blev klart bättre.

Peter tillsammans med Bosse dag 1

För min del kunde jag konstatera att Bosse numera verkligen inte behöver skämmas på fjället. Han tog för sig på ett helt annat sätt än tidigare år och det syntes tydligt att han har lärt sig var fåglarna brukar sitta. Dessutom höll han bra trots att vi jagade fem dagar i sträck och sov i tält på fjället.

Jim och Berra tuggade på ungefär lika bra som vanligt även om Berra fick spela andrafiol denna gång för att Jim skulle kunna ge sin unga tik Fanta den tid hon behövde.

Bira fick tyvärr stanna hemma, hennes husse och matte hann helt enkelt inte med denna gång.

Nu ser vi fram emot en lång säsong med Fullbruksprov och Riksprov som två höjdpunkter!

/ Peter

Inteckning i SVK:s vandringspris

Vår Bosse har utsetts till 2016 års vinnare av SVK:s vandringspris "Båten", bästa hund i fullbruksprovets vattenarbete.

Kul så klart och en bra sporre inför årets säsong då vi ser fram emot både fullbruksprov och riksprov!

 Bosse i vattenmomentet under 2016 års fullbruksprov, Foto: Ola Edenborg

/ Peter

Valpträff i Bruksvallarna 15 - 19 april 2017

Patrik Bergström på Vildskinnets Kennel bjuder alltid in sina valpköpare på en träff när hundarna hunnit bli ett år ungefär. Till denna träff  är även hanhundsägaren välkommen och den inbjudan var jag inte sen att tacka ja till.

Detta år kom valpägarna från olika delar av Sverige och både hundar och deras ägare hade mer eller mindre erfarenhet av att jaga med hund till fjälls vintertid. De med erfarenhet hade fjället som sin bakgård samtidigt som några aldrig hade släppt sin hund i den miljön tidigare.

Samtliga valpar utom en kunde komma, Bosse och Vesta i mitten

Schemat var två dagars fjällträning, en dags vila och sedan prov för de som ville dag 4. Vädret var alldeles fantastiskt med sol och perfekt skare täckt av några cm snö de två träningsdagarna och vilka dagar det blev!

Kombinationen av lättsprunget före, lagom vind och gott om fågel gjorde att samtliga hundar fick precis den träning vi hoppats på.

Patrik Bergström med Vildskinnets Vesta

Dag 3 växlade vädret och det blev varmare och tyvärr höll värmen i sig så att provet fick ställas in den avslutande dagen. Nu tror jag inte någon av oss blev speciellt besvikna för det utan vi åkte hem nöjda ändå.

För oss uppfödare så var det värdefullt att få se 6 av det 7 valparna arbeta under två dagar och både Patrik och jag slogs av hur jämna hundarna var. Visst syntes det att några hade hunnit skaffa sig mer erfarenhet än sina syskon men samtliga visade upp ett fint sök och prov på god jaktlust. Detta samtidigt som vi tyckte valparna var lugna och utan onödigt pipande.

Peter med Bosse

När vi skildes åt så lovade jag att anordna en träningshelg till hösten 2017 för att "fjällhundarna" skall få en chans att jobba på fält också och det skall bli kul att se detta gäng igen!

/ Peter