Nu är dom ju inte valpar längre utan hundar som börjar komma i sina bästa år och det syntes tydligt att alla tre börjar få koll på vad som gäller till fjälls.
Som vanligt bjöds vi på fart och fläkt och som lika vanligt var det lydnad i fågelsituationerna som var utmaningen. Berra är fortfarande den av de tre som har lättast att behärska sig i skott och flog men både Bosse och Bira skötte sig helt OK. Detta speciellt efter att både Fredrik och jag beslutat oss för att stå för apporten själva i alla lägen där vi klarade av att hitta fåglarna utan hundens väderkorn.
Just att ta bort förväntan att få apportera direkt i anslutning till fällning verkar lugna hundarna en hel del.
Mitt i Ingenting
/ Peter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar